Vår älskade Flox fick somna in den 21 juli...   

Under midsommarhelgen så var hon ute på gräsmattan och sprang runt som vanligt... Rejsade med Thing och lekte med boll, precis som de brukar göra.

Hon pep till och sen såg jag att hon sprang på tre ben.

Det visade sig vara en korsbandsskada, och de hittade även spondylos på höften och förändringar på L4 och L5.

Ingen uppmuntrande diagnos... Veterinären ville inte operera i det läget pga ryggen.

För att få ett friskt ben igen så måste hon ha en frisk rygg och för att få en frisk rygg måste hon ha två friska ben.

Vi bestämde oss för att vi inte ville ge upp i första taget. Planen blev vila, koppelpromenader där hon måste belasta alla fyra ben, rehab för att stärka ryggen och smärtlindring.

Tajmingen var inte den bästa heller med semester och vi hade bokat in oss på resande fot under drygt 2,5 vecka.

Som tur är har vi snälla föräldrar som ställer upp.

Vi hade ett återbesök hos sjukgymnasten 21/7 för kolla så att det gick åt rätt håll...

Under tiden hann vi förbereda oss på det värsta tänkbara... Om det inte skulle bli bra...

Tankarna var många... Det märktes på Flox att hon blev nedstämd. Att vara kopplade ute är ju såå tråkigt och hon ville ju springa omkring som hon brukade.

Och detta skulle ju bara vara början på koppelvilan... Rehaben och konvalecensen efter operationen är ju väldigt omfattande. Och det var inte säkert att ryggen skulle hålla. Kanske skulle vi behöva operera den med...

Dessvärre blev hennes hälta värre, hon ville helst inte stödja på benet alls.

Den 21/7 vid återbesöket var vi intställda på det värsta, och Cristoffer följde med, för vi sa att om det blivit värre så ska vi inte skjuta upp det längre...

Sjukgymnasten Kjerstin såg direkt på hennes gång att det blivit värre. Hon mätte muskulaturen och den hade minskat och när hon kände på knät så kände hon en tydligare draglåda och att skadan hade gått upp mer.

Så vi bestämde oss där och då, att Flox skulle få somna in.   

Ett tungt beslut att ta, men jag tror att det blev det bästa för henne.

Så älskad och saknad!

Mer speciell och envis hund tror jag aldrig att vi kommer att få.